Bra tips på blogg.
www.mergratis.blogg.se
true.
- känner du dig föräldrarlös?
....
- ja, periodvis.
<3
Ni vet när man kommer till en plats på jorden,
och allt känns bara helt rätt.
Ett lugn och en längtan som sprider sig i kroppen.
Då när man inte bara känner sig duktig och bra,
utan också välkommen.
Så känns det,
när jag kommer till mitt älskade bibliotek,
med mina underbara böcker.
och allt känns bara helt rätt.
Ett lugn och en längtan som sprider sig i kroppen.
Då när man inte bara känner sig duktig och bra,
utan också välkommen.
Så känns det,
när jag kommer till mitt älskade bibliotek,
med mina underbara böcker.
Älskade Alex<3
Älskade Alex.
När vi nu fått veta, att du med hög sannolikhet, inte bara har ADHD utan också Autism och Ashbergers, ändras inget.
Du är allt och inget och lite till, och har alltid varit.
Enda skillnaden är att det vi alltid trott i våra hjärtan, också finns i en hög av papper.
Att leva med dem problemen borde vara nog för en människa, inte minst för ett barn.
Bara det är hårt att bära.
Men svårast är, allt det extra du fått ta genom åren, utöver det..
Man borde aldrig tänka; 'om jag gjort så eller inte gjort så', lär dig det.
Men alla gör det någon gång. Jag gör det nu. Vi gör det nu.
Det är såna vi människor är, knäppa & konstiga och gör saker vi vet egentligen inte är bra.
Jag tänker, att jag kan inte kan ändra det som varit.
Men jag kan hjälpa nu, med allt kraft, kunskap och möjlighet jag har.
Och om jag vänder det så, så vill jag lära dig allt jag kan.
Så, Alex.
Kom ihåg att människor aldrig defineras utefter vad för diagnoser eller problem de har.
Det är inte det som gör dem till människor.
Det är det som formar dem bara...
och just därför, är det lika viktigt, mycket viktigare egentligen, att du kommer ihåg;
Du är inte allt det.
Du är Alex.
Perfekta, fina, underbara och smarta Alex. Våran Alex.
Som vi älskar.
Så mycket att det är ofattbart.
Så mycket att det gör ont.
Fast vi är på mils avstånd, och har varit så i många år, kommer vår relation alltid vara stark.
Du kommer märka i livet att
vissa saker är det sista man skulle vilja göra.
Men att när man måste gå utom sig själv för någon annan,
så gör man det utan att tveka två sek.
Allt blir plötsligt självklart.
Jag saknar dig varje dag.
Jämt.
Jag minns när jag höll dig i min famn.
Du var så tyst, så liten, så snäll.
Och lite lik mig.
Du var och är det mest ömtåligaste i världen. För mig. Då och nu.
Jag kommer alltid sakna dig
och hur ont det än gör, att det inte är hos mig,
vet jag om att just där du befinner dig just nu, på plats och i livet, är det absolut bästa för dig.
Och vet du?
Det är med den tanken som jag klarar detta.
Du är allt och inget och lite till, och har alltid varit.
Min älskade bror.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och mycket till.
//
StoraStoraSyster
När vi nu fått veta, att du med hög sannolikhet, inte bara har ADHD utan också Autism och Ashbergers, ändras inget.
Du är allt och inget och lite till, och har alltid varit.
Enda skillnaden är att det vi alltid trott i våra hjärtan, också finns i en hög av papper.
Att leva med dem problemen borde vara nog för en människa, inte minst för ett barn.
Bara det är hårt att bära.
Men svårast är, allt det extra du fått ta genom åren, utöver det..
Man borde aldrig tänka; 'om jag gjort så eller inte gjort så', lär dig det.
Men alla gör det någon gång. Jag gör det nu. Vi gör det nu.
Det är såna vi människor är, knäppa & konstiga och gör saker vi vet egentligen inte är bra.
Jag tänker, att jag kan inte kan ändra det som varit.
Men jag kan hjälpa nu, med allt kraft, kunskap och möjlighet jag har.
Och om jag vänder det så, så vill jag lära dig allt jag kan.
Så, Alex.
Kom ihåg att människor aldrig defineras utefter vad för diagnoser eller problem de har.
Det är inte det som gör dem till människor.
Det är det som formar dem bara...
och just därför, är det lika viktigt, mycket viktigare egentligen, att du kommer ihåg;
Du är inte allt det.
Du är Alex.
Perfekta, fina, underbara och smarta Alex. Våran Alex.
Som vi älskar.
Så mycket att det är ofattbart.
Så mycket att det gör ont.
Fast vi är på mils avstånd, och har varit så i många år, kommer vår relation alltid vara stark.
Du kommer märka i livet att
vissa saker är det sista man skulle vilja göra.
Men att när man måste gå utom sig själv för någon annan,
så gör man det utan att tveka två sek.
Allt blir plötsligt självklart.
Jag saknar dig varje dag.
Jämt.
Jag minns när jag höll dig i min famn.
Du var så tyst, så liten, så snäll.
Och lite lik mig.
Du var och är det mest ömtåligaste i världen. För mig. Då och nu.
Jag kommer alltid sakna dig
och hur ont det än gör, att det inte är hos mig,
vet jag om att just där du befinner dig just nu, på plats och i livet, är det absolut bästa för dig.
Och vet du?
Det är med den tanken som jag klarar detta.
Du är allt och inget och lite till, och har alltid varit.
Min älskade bror.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och mycket till.
//
StoraStoraSyster
goin' deep, deep down.
Skillnaden på då och nu är:
Barn kan inte välja vad de utsätts för. Vi hade inget val.
Men vi är inte barn längre. Nu avgör vi själva vad vi vill utsättas för.
Och vi väljer bort dig. För vi har ett val.
Fast vi väljer inte egentligen bort dig, du är ju vår förälder.
Vi väljer bara bort dina handlingar.
Du måste klara dig igenom, för att få ha tillgång till oss.
Vi kan göra så nu.
Barn kan inte välja vad de utsätts för. Vi hade inget val.
Men vi är inte barn längre. Nu avgör vi själva vad vi vill utsättas för.
Och vi väljer bort dig. För vi har ett val.
Fast vi väljer inte egentligen bort dig, du är ju vår förälder.
Vi väljer bara bort dina handlingar.
Du måste klara dig igenom, för att få ha tillgång till oss.
Vi kan göra så nu.
Min älskade syster <3
Du är dem absolut mest fascinerade, smartaste och fantastiska människa jag känner. Varje dag lär du mig ngt nytt och påminner mig om livets mening. Du får mig vilja gå upp på morgonen och ännu mer att längta till sängdax. Du är allt jag inte är och allt jag önskar att jag vore. Du är bäst, snyggast och har en helt otrolig och udda personlighet. Du är allt och lite till. Och för allt detta o lite till gör att jag älskar dig av hela mitt hjärta o lite till. ♥
Jag måste.
OK, man kan inte ignorera när fakta läggs framför en,
det är dax att göra något åt saken på riktigt,
stänga av känslor och hela fadderrullan,
och bli lika stark som min mor.
Så jag kan gå vidare i mitt liv och bli vad jag än vill bli.
Det kommer bli blod, svett och tårar,
men det är det slutgiltiga resultatet jag får hålla efter.
Detta året önskar jag mig....
Detta året önskar jag mig för en gångs skull inte ett nytt liv.
Bara bättre förutsättningar och fler möjligheter.
Bara bättre förutsättningar och fler möjligheter.
Vi måste skriva dikter i skolan del 2
Vem skulle våga…?
Vem skulle våga offra sig för det de inte tror på?
Vem skulle våga prata om det ingen ser?
Vem skulle våga ställa sig framför och säga stop,
mot något de inte vet om det är fel?
Vem skulle våga ställa sig längst fram och medge sina misstag om ingen sa,
det är okej, du är förlåten?
Vi måste skriva dikter i skolan
Haiku dikt:
När jag blir större,
Vill jag bli så stark som dig,
Om jag har modet
(För det krävs mycket,
av en för att våga gå,
igenom allt det)
Att våga dikt:
Jag skulle vilja skrika ut varje känsla jag någonsin känt.
Jag skulle vilja glömma allt som någonsin hänt.
Jag skulle vilja bygga upp vart enda bro jag någonsin bränt.
Men inget av det skulle jag någonsin våga,
för då hade det som är nu inte funnits
och just dessa hjärtan hade troligtvis inte brunnit.
