true.
- känner du dig föräldrarlös?
....
- ja, periodvis.
<3
Ni vet när man kommer till en plats på jorden,
och allt känns bara helt rätt.
Ett lugn och en längtan som sprider sig i kroppen.
Då när man inte bara känner sig duktig och bra,
utan också välkommen.
Så känns det,
när jag kommer till mitt älskade bibliotek,
med mina underbara böcker.
och allt känns bara helt rätt.
Ett lugn och en längtan som sprider sig i kroppen.
Då när man inte bara känner sig duktig och bra,
utan också välkommen.
Så känns det,
när jag kommer till mitt älskade bibliotek,
med mina underbara böcker.
Älskade Alex<3
Älskade Alex.
När vi nu fått veta, att du med hög sannolikhet, inte bara har ADHD utan också Autism och Ashbergers, ändras inget.
Du är allt och inget och lite till, och har alltid varit.
Enda skillnaden är att det vi alltid trott i våra hjärtan, också finns i en hög av papper.
Att leva med dem problemen borde vara nog för en människa, inte minst för ett barn.
Bara det är hårt att bära.
Men svårast är, allt det extra du fått ta genom åren, utöver det..
Man borde aldrig tänka; 'om jag gjort så eller inte gjort så', lär dig det.
Men alla gör det någon gång. Jag gör det nu. Vi gör det nu.
Det är såna vi människor är, knäppa & konstiga och gör saker vi vet egentligen inte är bra.
Jag tänker, att jag kan inte kan ändra det som varit.
Men jag kan hjälpa nu, med allt kraft, kunskap och möjlighet jag har.
Och om jag vänder det så, så vill jag lära dig allt jag kan.
Så, Alex.
Kom ihåg att människor aldrig defineras utefter vad för diagnoser eller problem de har.
Det är inte det som gör dem till människor.
Det är det som formar dem bara...
och just därför, är det lika viktigt, mycket viktigare egentligen, att du kommer ihåg;
Du är inte allt det.
Du är Alex.
Perfekta, fina, underbara och smarta Alex. Våran Alex.
Som vi älskar.
Så mycket att det är ofattbart.
Så mycket att det gör ont.
Fast vi är på mils avstånd, och har varit så i många år, kommer vår relation alltid vara stark.
Du kommer märka i livet att
vissa saker är det sista man skulle vilja göra.
Men att när man måste gå utom sig själv för någon annan,
så gör man det utan att tveka två sek.
Allt blir plötsligt självklart.
Jag saknar dig varje dag.
Jämt.
Jag minns när jag höll dig i min famn.
Du var så tyst, så liten, så snäll.
Och lite lik mig.
Du var och är det mest ömtåligaste i världen. För mig. Då och nu.
Jag kommer alltid sakna dig
och hur ont det än gör, att det inte är hos mig,
vet jag om att just där du befinner dig just nu, på plats och i livet, är det absolut bästa för dig.
Och vet du?
Det är med den tanken som jag klarar detta.
Du är allt och inget och lite till, och har alltid varit.
Min älskade bror.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och mycket till.
//
StoraStoraSyster
När vi nu fått veta, att du med hög sannolikhet, inte bara har ADHD utan också Autism och Ashbergers, ändras inget.
Du är allt och inget och lite till, och har alltid varit.
Enda skillnaden är att det vi alltid trott i våra hjärtan, också finns i en hög av papper.
Att leva med dem problemen borde vara nog för en människa, inte minst för ett barn.
Bara det är hårt att bära.
Men svårast är, allt det extra du fått ta genom åren, utöver det..
Man borde aldrig tänka; 'om jag gjort så eller inte gjort så', lär dig det.
Men alla gör det någon gång. Jag gör det nu. Vi gör det nu.
Det är såna vi människor är, knäppa & konstiga och gör saker vi vet egentligen inte är bra.
Jag tänker, att jag kan inte kan ändra det som varit.
Men jag kan hjälpa nu, med allt kraft, kunskap och möjlighet jag har.
Och om jag vänder det så, så vill jag lära dig allt jag kan.
Så, Alex.
Kom ihåg att människor aldrig defineras utefter vad för diagnoser eller problem de har.
Det är inte det som gör dem till människor.
Det är det som formar dem bara...
och just därför, är det lika viktigt, mycket viktigare egentligen, att du kommer ihåg;
Du är inte allt det.
Du är Alex.
Perfekta, fina, underbara och smarta Alex. Våran Alex.
Som vi älskar.
Så mycket att det är ofattbart.
Så mycket att det gör ont.
Fast vi är på mils avstånd, och har varit så i många år, kommer vår relation alltid vara stark.
Du kommer märka i livet att
vissa saker är det sista man skulle vilja göra.
Men att när man måste gå utom sig själv för någon annan,
så gör man det utan att tveka två sek.
Allt blir plötsligt självklart.
Jag saknar dig varje dag.
Jämt.
Jag minns när jag höll dig i min famn.
Du var så tyst, så liten, så snäll.
Och lite lik mig.
Du var och är det mest ömtåligaste i världen. För mig. Då och nu.
Jag kommer alltid sakna dig
och hur ont det än gör, att det inte är hos mig,
vet jag om att just där du befinner dig just nu, på plats och i livet, är det absolut bästa för dig.
Och vet du?
Det är med den tanken som jag klarar detta.
Du är allt och inget och lite till, och har alltid varit.
Min älskade bror.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och mycket till.
//
StoraStoraSyster
goin' deep, deep down.
Skillnaden på då och nu är:
Barn kan inte välja vad de utsätts för. Vi hade inget val.
Men vi är inte barn längre. Nu avgör vi själva vad vi vill utsättas för.
Och vi väljer bort dig. För vi har ett val.
Fast vi väljer inte egentligen bort dig, du är ju vår förälder.
Vi väljer bara bort dina handlingar.
Du måste klara dig igenom, för att få ha tillgång till oss.
Vi kan göra så nu.
Barn kan inte välja vad de utsätts för. Vi hade inget val.
Men vi är inte barn längre. Nu avgör vi själva vad vi vill utsättas för.
Och vi väljer bort dig. För vi har ett val.
Fast vi väljer inte egentligen bort dig, du är ju vår förälder.
Vi väljer bara bort dina handlingar.
Du måste klara dig igenom, för att få ha tillgång till oss.
Vi kan göra så nu.
Min älskade syster <3
Du är dem absolut mest fascinerade, smartaste och fantastiska människa jag känner. Varje dag lär du mig ngt nytt och påminner mig om livets mening. Du får mig vilja gå upp på morgonen och ännu mer att längta till sängdax. Du är allt jag inte är och allt jag önskar att jag vore. Du är bäst, snyggast och har en helt otrolig och udda personlighet. Du är allt och lite till. Och för allt detta o lite till gör att jag älskar dig av hela mitt hjärta o lite till. ♥
Jag måste.
OK, man kan inte ignorera när fakta läggs framför en,
det är dax att göra något åt saken på riktigt,
stänga av känslor och hela fadderrullan,
och bli lika stark som min mor.
Så jag kan gå vidare i mitt liv och bli vad jag än vill bli.
Det kommer bli blod, svett och tårar,
men det är det slutgiltiga resultatet jag får hålla efter.
Detta året önskar jag mig....
Detta året önskar jag mig för en gångs skull inte ett nytt liv.
Bara bättre förutsättningar och fler möjligheter.
Bara bättre förutsättningar och fler möjligheter.
Vi måste skriva dikter i skolan del 2
Vem skulle våga…?
Vem skulle våga offra sig för det de inte tror på?
Vem skulle våga prata om det ingen ser?
Vem skulle våga ställa sig framför och säga stop,
mot något de inte vet om det är fel?
Vem skulle våga ställa sig längst fram och medge sina misstag om ingen sa,
det är okej, du är förlåten?
Vi måste skriva dikter i skolan
Haiku dikt:
När jag blir större,
Vill jag bli så stark som dig,
Om jag har modet
(För det krävs mycket,
av en för att våga gå,
igenom allt det)
Att våga dikt:
Jag skulle vilja skrika ut varje känsla jag någonsin känt.
Jag skulle vilja glömma allt som någonsin hänt.
Jag skulle vilja bygga upp vart enda bro jag någonsin bränt.
Men inget av det skulle jag någonsin våga,
för då hade det som är nu inte funnits
och just dessa hjärtan hade troligtvis inte brunnit.
naivt och dumt .
jag trodde att om jag höll dig på en armlängds avstånd så skulle du inte kunna såra mig mer.
mitt hjärta skulle få en chans att hinna läka.
du skulle se att jag var en självständig människa som tänkte leva mitt liv så som Jag vill leva det.
och du kanske skulle se tydligare vad som gjorde att du älskar mig och se vad du var nära
på att förlora...o kanske skulle du vilja ha mig och ge mig rätt sorts uppmärksamhet.
Den man ger om man vill vara med någon.
men jag var dum och naiv.
SÅ funkar det inte alls.
Du ser inte annorlunda på mig, möjligtvis mer negativt.
Du har börjat se dig runt om efter något annat,
jag kan vara kvar tills du hittat "en annan typ av tjej".
Jag får ju uppmärksamhet. Sex är uppmärksamhet, och bråk är uppmärksamhet.
Elaka kommentarer och ord som sägs bara för att markera att du inte ändrat dig är också uppmärksamhet.
Och jag hinner inte alls läka.
Jag går fruktansvärt mycket sönder av allt jag inte får.
Av allt du inte säger, av allt du inte vill/ville, av allt alla andra får....
Du behöver ju inte bete dig som om jag vore din,
om du inte vill att jag ska vara det.
Du behöver ju inte bete dig som om jag vore din för evigt.
När jag aldrig kommer vara det.
mitt hjärta skulle få en chans att hinna läka.
du skulle se att jag var en självständig människa som tänkte leva mitt liv så som Jag vill leva det.
och du kanske skulle se tydligare vad som gjorde att du älskar mig och se vad du var nära
på att förlora...o kanske skulle du vilja ha mig och ge mig rätt sorts uppmärksamhet.
Den man ger om man vill vara med någon.
men jag var dum och naiv.
SÅ funkar det inte alls.
Du ser inte annorlunda på mig, möjligtvis mer negativt.
Du har börjat se dig runt om efter något annat,
jag kan vara kvar tills du hittat "en annan typ av tjej".
Jag får ju uppmärksamhet. Sex är uppmärksamhet, och bråk är uppmärksamhet.
Elaka kommentarer och ord som sägs bara för att markera att du inte ändrat dig är också uppmärksamhet.
Och jag hinner inte alls läka.
Jag går fruktansvärt mycket sönder av allt jag inte får.
Av allt du inte säger, av allt du inte vill/ville, av allt alla andra får....
Du behöver ju inte bete dig som om jag vore din,
om du inte vill att jag ska vara det.
Du behöver ju inte bete dig som om jag vore din för evigt.
När jag aldrig kommer vara det.
jag hoppas ändå, trots att jag vet att det inte ändras
Det var dumt...
men jag tänkte att du kanske skulle se vad du förlorade och gick miste om.
jag hoppas på att du ska vakna upp och tänka att du känt saker utan att våga ta steget...
som när vi blev tillsammans.. typ..
och så skulle du komma...
och kyssa mig som förr.
hålla om mig, säga att du saknar dig.
och vill leva med mig.
och att du vågar för att det är jag.
och att du inte tror att det kan bli fel för att du känner att jag är värt all besvär,
all tid och alla känslor.
och säga att du är min familj och du vill leva med mig.
jag lämnade dig för att jag inte orkade.
för att jag inte kan ge upp allt jag drömmer om.
och för att du inte förstår.
eller pratar med mig om det, som om mina känslor inte egentligen fanns, eller spelade någon roll i heller för den delen.
men hoppas gör jag ändå.
hela tiden.
även om jag inte tror att det någonsin ändras.
i alla fall inte med mig.
men jag tänkte att du kanske skulle se vad du förlorade och gick miste om.
jag hoppas på att du ska vakna upp och tänka att du känt saker utan att våga ta steget...
som när vi blev tillsammans.. typ..
och så skulle du komma...
och kyssa mig som förr.
hålla om mig, säga att du saknar dig.
och vill leva med mig.
och att du vågar för att det är jag.
och att du inte tror att det kan bli fel för att du känner att jag är värt all besvär,
all tid och alla känslor.
och säga att du är min familj och du vill leva med mig.
jag lämnade dig för att jag inte orkade.
för att jag inte kan ge upp allt jag drömmer om.
och för att du inte förstår.
eller pratar med mig om det, som om mina känslor inte egentligen fanns, eller spelade någon roll i heller för den delen.
men hoppas gör jag ändå.
hela tiden.
även om jag inte tror att det någonsin ändras.
i alla fall inte med mig.
we will fix this, men med oss är det nog över.
det har alltid handlat om vad du vill..
alltid om vad du är redo för.
vad du känt.
vad du önskat..
vad du drömt eller inte drömt om...
något annat har inte ens diskuterats.
pratar vi djupare, om oss, så är det de liv du har och vill ha...
vad jag drömmer, vad jag tänker, vad jag längtar, vad jag känner,
vad jag vill och vad jag önskar med dig... avfärdas snabbt av "jag är inte redo", "jag vill inte",
"ska jag göra saker jag inte vill?".
det går inte kompromissa, prata om, måla upp en bild tillsammans och se ifall det hade gått...
det existerar inte ens, så då får jag gå igenom allt jag känner själv...
Det har alltid varit så. Jag har väntat...
Respekterat. Älskat, Stått brevid.
Och känt mig fullkomligt ensam med vad jag känner.
Du tycker detta är svårt.
Att bara ses, älska med varandra och hitta på saker tillsammans.
Det är svårt för dig.
Saken är bara, att det är precis likadant som alltid.
Skillnaden är bara att vi inte har uttalat att vi är varandras.
Du anklagar mig för att anklaga dig för, att det du känner inte är riktigt, sant och starkt.
But if only you could hear me out...
Givetvis är det det.
Det är bara inte det jag vill ha.
Hade jag velat ha någon som stod och stampade, hoppades att livet blev så bra som han ville ha det av sig själv - utan att faktiskt komma på vad fan han vill och göra livet till det han vill. Då hade jag skaffat mig det. Och säg inte att det var det jag gjorde, för jag valde någon som först ville allt jag drömde om. Kanske var det jag som ändrade din vilja och dina drömmar...
Men jag vill ha någon som har en tanke med det han gör.
Som ser bakrunden som något han blivit en bättre människa av och såg framtiden som en möjlighet till att fånga det han vill ha.
Någon som ser mig som den mest jobbigaste människan på jorden, men som vet precis hur man hanterar mig, och älskar att göra det.
Någon som tycker jag är underbarast, som anser sig lyckligt lottad till att ha mig och som varje dag vill förklara det för mig.
Någon som respekterar mig, lyssnar på mig och överväger det jag säger.
Någon som vill tala om mina känslor trots att dem inte är ens i närheten av vad han själv känner eller någonsin kommer känna.
Någon som älskar mig för den jag är.
Jag orkar inte mer.
Jag vill inget hellre än ligga i dina armar,
älska med dig,
hålla om dig,
leva ett liv med dig..
vara din familj...
Allt handlar om kärleksförklaringar.
Hur mycket älskar man en person?
Jag säger att jag vill uttrycka min kärlek till dig ...
och får inget svar tillbaka.
Och det gör ont. Oavsett om du förstår det eller inte.
Det gör fruktansvärt ont att vara ensam om det man känner.
alltid om vad du är redo för.
vad du känt.
vad du önskat..
vad du drömt eller inte drömt om...
något annat har inte ens diskuterats.
pratar vi djupare, om oss, så är det de liv du har och vill ha...
vad jag drömmer, vad jag tänker, vad jag längtar, vad jag känner,
vad jag vill och vad jag önskar med dig... avfärdas snabbt av "jag är inte redo", "jag vill inte",
"ska jag göra saker jag inte vill?".
det går inte kompromissa, prata om, måla upp en bild tillsammans och se ifall det hade gått...
det existerar inte ens, så då får jag gå igenom allt jag känner själv...
Det har alltid varit så. Jag har väntat...
Respekterat. Älskat, Stått brevid.
Och känt mig fullkomligt ensam med vad jag känner.
Du tycker detta är svårt.
Att bara ses, älska med varandra och hitta på saker tillsammans.
Det är svårt för dig.
Saken är bara, att det är precis likadant som alltid.
Skillnaden är bara att vi inte har uttalat att vi är varandras.
Du anklagar mig för att anklaga dig för, att det du känner inte är riktigt, sant och starkt.
But if only you could hear me out...
Givetvis är det det.
Det är bara inte det jag vill ha.
Hade jag velat ha någon som stod och stampade, hoppades att livet blev så bra som han ville ha det av sig själv - utan att faktiskt komma på vad fan han vill och göra livet till det han vill. Då hade jag skaffat mig det. Och säg inte att det var det jag gjorde, för jag valde någon som först ville allt jag drömde om. Kanske var det jag som ändrade din vilja och dina drömmar...
Men jag vill ha någon som har en tanke med det han gör.
Som ser bakrunden som något han blivit en bättre människa av och såg framtiden som en möjlighet till att fånga det han vill ha.
Någon som ser mig som den mest jobbigaste människan på jorden, men som vet precis hur man hanterar mig, och älskar att göra det.
Någon som tycker jag är underbarast, som anser sig lyckligt lottad till att ha mig och som varje dag vill förklara det för mig.
Någon som respekterar mig, lyssnar på mig och överväger det jag säger.
Någon som vill tala om mina känslor trots att dem inte är ens i närheten av vad han själv känner eller någonsin kommer känna.
Någon som älskar mig för den jag är.
Jag orkar inte mer.
Jag vill inget hellre än ligga i dina armar,
älska med dig,
hålla om dig,
leva ett liv med dig..
vara din familj...
Allt handlar om kärleksförklaringar.
Hur mycket älskar man en person?
Jag säger att jag vill uttrycka min kärlek till dig ...
och får inget svar tillbaka.
Och det gör ont. Oavsett om du förstår det eller inte.
Det gör fruktansvärt ont att vara ensam om det man känner.
Strax, 1 år sen sist, 4 år sedan början.
Jag står för planeringen.
Middag, som du gillar. Pommes, mina speciallare(?).
Gott att dricka till.
Massa ljus. Annars totalt mörker.
Du och jag.
Du ska få leta efter ett påskägg.
Jag ska gömma den bra, eftersom du alltid sagt att du inte fått anstränga dig som liten.
I ägget ska godis du gillar ligga.
Sen ska jag förföra dig och göra så som du vill ha det.
Utan att gråta, gnälla eller tröttna.
Sen tänker jag hålla om dig hela natten, och väcka dig med en kyss på morgonen.
Tänk om jag vågade.
Oh tänk om du sa ja.
Vart skulle vi befinna oss då?
Skulle allt förändras..?
Det var bara några veckor sen vi pratade om det sist.
Du känner inte så.
Så skulle jag våga, våga fråga.
Lägga en ring i ägget.
Då Hade jag blivit sårad.
Men hade du förstått att jag menar allvar?
Hade du för första gången verkligen övervägt det, funderat på det?
Insett, eller kanske känt mer än du gör?
Middag, som du gillar. Pommes, mina speciallare(?).
Gott att dricka till.
Massa ljus. Annars totalt mörker.
Du och jag.
Du ska få leta efter ett påskägg.
Jag ska gömma den bra, eftersom du alltid sagt att du inte fått anstränga dig som liten.
I ägget ska godis du gillar ligga.
Sen ska jag förföra dig och göra så som du vill ha det.
Utan att gråta, gnälla eller tröttna.
Sen tänker jag hålla om dig hela natten, och väcka dig med en kyss på morgonen.
Tänk om jag vågade.
Oh tänk om du sa ja.
Vart skulle vi befinna oss då?
Skulle allt förändras..?
Det var bara några veckor sen vi pratade om det sist.
Du känner inte så.
Så skulle jag våga, våga fråga.
Lägga en ring i ägget.
Då Hade jag blivit sårad.
Men hade du förstått att jag menar allvar?
Hade du för första gången verkligen övervägt det, funderat på det?
Insett, eller kanske känt mer än du gör?
Föräldrar
it may be that the war has begun, but you will lose.
Försöker du nu, kommer du förlora henne...
Föräldrar som bara tänker på sina egna ekonomiska och känslomässiga vinster står mig upp till halsen...
Försöker du nu, kommer du förlora henne...
Föräldrar som bara tänker på sina egna ekonomiska och känslomässiga vinster står mig upp till halsen...
Ensamt? Inte konstigt.
Inte konstigt att man är ensam om det blir katastrof om jag är där.
jag för bråk och elände med mig oavsett om det har med mig att göra ellr inte...
jag för bråk och elände med mig oavsett om det har med mig att göra ellr inte...
Jag ska bara förstå
Jag ska bara förstå.
Att ett svart hål inom mig värker spelar ingen större roll.
Det är dig jag vill vara med...
Men vi har det ju bra.
Att ett svart hål inom mig värker spelar ingen större roll.
Det är dig jag vill vara med...
Men vi har det ju bra.
Jag är den jag är.
Jag är den jag är och duger jag inte så är det inte mig du vill ha.
Jag kan försöka att vara någon jag inte är men det kommer troligtvis inte ge något.
Vill du inte vara i ett vuxet moget förhållande,
så var inte det.
Jag kan försöka att vara någon jag inte är men det kommer troligtvis inte ge något.
Vill du inte vara i ett vuxet moget förhållande,
så var inte det.
Jag gör som du ber mig bara du stannar.
Jag gör vad du vill.
Bara du stannar.
Det kan göra ont och vara jobbigt.
Men vad som helst.
Det är ju mitt fel.
Jag litar på dig.
Bara du stannar.
Det kan göra ont och vara jobbigt.
Men vad som helst.
Det är ju mitt fel.
Jag litar på dig.
Den dagen du verkligen bryr dig...
Den dagen du verkligen bryr dig..
kommer du komma ihåg att fråga...
kommer du komma ihåg att fråga...
Mitt egna personliga helvete.
jag vill bara säga, och det är ingen ursäkt - jag vet, men det är inte lätt att vara glad och bara ha det jättebra när man har värsta kriget i sig. jag slåss hela tiden med alla känslor och allt gör ont.
