OK, man kan inte ignorera när fakta läggs framför en,

det är dax att göra något åt saken på riktigt,

stänga av känslor och hela fadderrullan,

och bli lika stark som min mor.

Så jag kan gå vidare i mitt liv och bli vad jag än vill bli.

Det kommer bli blod, svett och tårar,

men det är det slutgiltiga resultatet jag får hålla efter.

Detta året önskar jag mig för en gångs skull inte ett nytt liv.
Bara bättre förutsättningar och fler möjligheter.

Vem skulle våga…?

Vem skulle våga offra sig för det de inte tror på?
Vem skulle våga prata om det ingen ser?
Vem skulle våga ställa sig framför och säga stop,
mot något de inte vet om det är fel?
Vem skulle våga ställa sig längst fram och medge sina misstag om ingen sa,
det är okej, du är förlåten?

Haiku dikt:
När jag blir större,
Vill jag bli så stark som dig,
Om jag har modet

(För det krävs mycket,
av en för att våga gå,
igenom allt det)

 

Att våga dikt:

Jag skulle vilja skrika ut varje känsla jag någonsin känt.
Jag skulle vilja glömma allt som någonsin hänt.
Jag skulle vilja bygga upp vart enda bro jag någonsin bränt.

Men inget av det skulle jag någonsin våga,
för då hade det som är nu inte funnits
och just dessa hjärtan hade troligtvis inte brunnit.