Thoughts Within Me

jag trodde att om jag höll dig på en armlängds avstånd så skulle du inte kunna såra mig mer.
mitt hjärta skulle få en chans att hinna läka.

du skulle se att jag var en självständig människa som tänkte leva mitt liv så som Jag vill leva det.
och du kanske skulle se tydligare vad som gjorde att du älskar mig och se vad du var nära
på att förlora...o kanske skulle du vilja ha mig och ge mig rätt sorts uppmärksamhet.
Den man ger om man vill vara med någon.


men jag var dum och naiv.
SÅ funkar det inte alls.
Du ser inte annorlunda på mig, möjligtvis mer negativt.
Du har börjat se dig runt om efter något annat,
jag kan vara kvar tills du hittat "en annan typ av tjej".
Jag får ju uppmärksamhet. Sex är uppmärksamhet, och bråk är uppmärksamhet.
Elaka kommentarer och ord som sägs bara för att markera att du inte ändrat dig är också uppmärksamhet.

Och jag hinner inte alls läka.
Jag går fruktansvärt mycket sönder av allt jag inte får.
Av allt du inte säger, av allt du inte vill/ville, av allt alla andra får....


Du behöver ju inte bete dig som om jag vore din,
om du inte vill att jag ska vara det.
Du behöver ju inte bete dig som om jag vore din för evigt.
När jag aldrig kommer vara det.

Det finns tre sorters kvinnor:

De som är födda till att vara mammor,

dem som är födda till att vara mostrar och fastrar och

de som aldrig någonsin borde komma i närheten av ett barn.

Det är när någon hamnar i fel grupp som det blir tragiskt.

(författaren till lyckan, kärleken och meningen med livet).