Sjukt!
”Varje år behandlas ungefär 52 000 patienter i slutenvården för psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar. År 2007 dog 5027 personer i Sverige av dessa sjukdomar”. (Källa: Socialstyrelsen)
Diagnos - Bulimi - Symtom
Symtom vid bulimia nervosa
Den som har bulimia nervosa är ofta normalviktig eller lätt till måttligt över- eller underviktig. Det är därför svårt för omgivningen att upptäcka sjukdomen.
Den som har bulimia nervosa:
- svälter ofta en stor del av dagen för att sedan inleda en hetsätningsattack som inte hävs förrän man är helt proppfull med mat. Det stora matintaget kompenseras med exempelvis framkallande av kräkningar
- blir ofta nedstämd och deprimerad efter perioder med hetsätning
- isolerar sig och undviker ofta att äta tillsammans med andra
- är mån om att ingen i omgivningen ska få reda på problemen och spolar gärna i handfatet så att kräkningarna inte hörs
- ägnar mycket tid åt att tänka på mat och kalorier samt motionerar överdrivet för att förbruka kalorierna
- är hela tiden rädd för att gå upp i vikt
- känner sig överviktig och alltid mer överviktig än andra även om den egna vikten är långt under andras med samma längd och samma ålder
- uppfattar ingen annan som överviktig
- kan få hormonella störningar
- får ont i magen och blir förstoppad
- går inte nödvändigtvis ner i vikt
- kan få frätskador på tänderna efter kräkningar.
Förebyggande
För unga
- Om du är bekymrad över din vikt eller hur kroppen ser ut är det viktigt att prata med någon om hur du känner det innan det blir ett problem.
- När du är i puberteten och kroppen förändras är det vanligt att känna sig undrande och kanske ovan med det utseende kroppen får. Men att kroppen förändras behöver inte betyda att du är överviktig. Det är viktigt att prata, gärna med dina föräldrar eller någon annan vuxen om hur du känner det.
- Om du är överviktig bör du få hjälp med att lägga om dina motions- och matvanor, men det ska du inte göra själv utan att tala med någon vuxen.
Källa.
Borderline - en förtydling.
Emmy kommenterade inlägget Borderline I - förenklat. Hon skrev:
"dock är det också viktigt att poängtera att i princip inga kvinnor under 25 får en borderlinediagnos eftersom nästan
ALLA, oavsett om man är sjuk eller inte, har sådana symtom när de är unga! Man kan göra en klassisk bedömning av en skolklass, och alla skulle få diagnosen. Hemskt men sant. Det är inte kul att vara tonåring, men man är inte sjuk för det."
Mitt svar:
Det är alldeles riktigt. Borderline är därför en diagnos som är extremt svår att ställa.
Men Borderline är inte speciell efter som att alla kan ha lite syntom, så är det med måååånga diagnoser och framför allt psykiska sådana. Borderline är en sjukdom som sätter sitt "rus" i tonåren, men oftast så startar det redan i låg ålder.
Har du alltid varit "känsligare", har du många sprukna förhållanden och har du någonsin vetat något om dig och dina värderingar en längre tid i ditt liv, är du aggresiv? osv..
Frågorna är långa och många.
Så visst, jag håller med dig. Men man kan inte göra "en klassisk bedömning av en klass och alla skulle få den diagnosen" - som du skriver. Men alla skulle ha syndom - mer eller mindre.
Det är också som du säger att det inte är extremt många som får diagnosen innan 25 års ålder.
Men det är absolut inte jättefå som får det heller.
Jag vet inte om det var en framtoning av arrogans i ditt uttryck: "Det är inte kul att vara tonåring, men man är inte sjuk för det". Men jag måste svara på det ändå.
Nej, det är inte kul att vara tonåring alltid. Men borderline är LÅÅÅÅNGT mycket mer än tonårsproblematik.
Som sagt, oftast börjar det vid låg ålder, och blir mer i benämningen livs - farligt i tonåren.
En person med BPS kan vara mycket ensam just därför att de kan vara väldigt väldigt - ibland nästintill omöjliga att leva tillsammans med. Allt är svart eller vitt.
Borderline kommer även sällan ensam, utan oftast med fler psykiska eller /neurotiska problem.
Av just den anledningen att tonåringar är tonåringar och oftast har depressioner och mycket känslor så ställs inte diagnosen före 18års ålder enligt DSM - IV. (= Den diagnostiska och statistiska manualen för psykiska störningar, läs mer här t ex. DSM - IV)
Oftast är det också då diagnosen ställs efter långa perioder av behandlingar och mediciner.
"dock är det också viktigt att poängtera att i princip inga kvinnor under 25 får en borderlinediagnos eftersom nästan
ALLA, oavsett om man är sjuk eller inte, har sådana symtom när de är unga! Man kan göra en klassisk bedömning av en skolklass, och alla skulle få diagnosen. Hemskt men sant. Det är inte kul att vara tonåring, men man är inte sjuk för det."
Mitt svar:
Det är alldeles riktigt. Borderline är därför en diagnos som är extremt svår att ställa.
Men Borderline är inte speciell efter som att alla kan ha lite syntom, så är det med måååånga diagnoser och framför allt psykiska sådana. Borderline är en sjukdom som sätter sitt "rus" i tonåren, men oftast så startar det redan i låg ålder.
Har du alltid varit "känsligare", har du många sprukna förhållanden och har du någonsin vetat något om dig och dina värderingar en längre tid i ditt liv, är du aggresiv? osv..
Frågorna är långa och många.
Så visst, jag håller med dig. Men man kan inte göra "en klassisk bedömning av en klass och alla skulle få den diagnosen" - som du skriver. Men alla skulle ha syndom - mer eller mindre.
Det är också som du säger att det inte är extremt många som får diagnosen innan 25 års ålder.
Men det är absolut inte jättefå som får det heller.
Jag vet inte om det var en framtoning av arrogans i ditt uttryck: "Det är inte kul att vara tonåring, men man är inte sjuk för det". Men jag måste svara på det ändå.
Nej, det är inte kul att vara tonåring alltid. Men borderline är LÅÅÅÅNGT mycket mer än tonårsproblematik.
Som sagt, oftast börjar det vid låg ålder, och blir mer i benämningen livs - farligt i tonåren.
En person med BPS kan vara mycket ensam just därför att de kan vara väldigt väldigt - ibland nästintill omöjliga att leva tillsammans med. Allt är svart eller vitt.
Borderline kommer även sällan ensam, utan oftast med fler psykiska eller /neurotiska problem.
Av just den anledningen att tonåringar är tonåringar och oftast har depressioner och mycket känslor så ställs inte diagnosen före 18års ålder enligt DSM - IV. (= Den diagnostiska och statistiska manualen för psykiska störningar, läs mer här t ex. DSM - IV)
Oftast är det också då diagnosen ställs efter långa perioder av behandlingar och mediciner.
Härligt med lite kommentarer att svara på.
Skriv vad ni tycker och tänker!
Skriv vad ni tycker och tänker!
Borderline I - förenklat.
Symtom på Borderline - lite enklare uttryckt:
Källa: Vårdguiden.
Symtom vid borderline personlighetsstörning
- Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka.
- Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.
- Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt.
- Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök.
- I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet.
- I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven.
- Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor.
- Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar.
- Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig.
Källa: Vårdguiden.
Borderline II
Symtom för Borderline
Källa: Borderline
De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer:
- gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
- uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
- uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
- visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
- vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självskadande handlingar
- är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
- känner en kronisk tomhetskänsla
- uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
- har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.
Källa: Borderline
ADHD - diagnosen som döljer personligheten? I
Symtom för ADHD
För att en person ska få diagnosen ADHD så måste dessa symtom finnas och ha funnits under lång tid. Varje symtom ska också vara mycket mer påtagligt än vad man kan vänta sig utifrån personens ålder, kön och utvecklingsnivå.
- Koncentrationssvårigheter
- Dålig impulskontroll
- Hyperaktivitet
- Glömska
Det finns även andra symtom som är vanliga bland personer med ADHD men som inte är nödvändiga för att få diagnosen.
- Problem med motoriken
- Problem med sömn
- Sen tal- och språkutveckling
- Problem med att tolka sinnesintryck
- Hetsigt humör och trots
- Psykiska problem som ångest, stark oro eller depression
- Tendens att upprepa eller "haka upp sig på" ord eller meningar
Källa: ADHD
Borderline I
”Om du är borderline är du ständigt på jakt efter tecken på vem du är. Du kämpar mot en vag känsla av overklighet och kan ibland känna som om du plötslig skall försvinna. Du kan klamra dig fast i relationer i ett desperat försök att bibehålla en referensram för din egen identitet.”
”Om du är borderline gör du troligen starkt intryck på andra människors känslor och beteende. Dina kraftfulla känslor och ditt dramatiska, ofta provokativa beteende utlöser säkert starka reaktioner hos andra. Ofta blir din omgivning en scen, där dina inre konflikter spelas upp. Andra människor blir ofta projektionsskärmar för dina känslor som om du tänkte: ”Någon här är arg. Det kan inte vara jag, alltså måste det vara du.”
Ur boken: Vilse i speglingar - borderline sett inifrån, av Richard A. Moskovitz
