Borderline - en förtydling.
Emmy kommenterade inlägget Borderline I - förenklat. Hon skrev:
"dock är det också viktigt att poängtera att i princip inga kvinnor under 25 får en borderlinediagnos eftersom nästan
ALLA, oavsett om man är sjuk eller inte, har sådana symtom när de är unga! Man kan göra en klassisk bedömning av en skolklass, och alla skulle få diagnosen. Hemskt men sant. Det är inte kul att vara tonåring, men man är inte sjuk för det."
Mitt svar:
Det är alldeles riktigt. Borderline är därför en diagnos som är extremt svår att ställa.
Men Borderline är inte speciell efter som att alla kan ha lite syntom, så är det med måååånga diagnoser och framför allt psykiska sådana. Borderline är en sjukdom som sätter sitt "rus" i tonåren, men oftast så startar det redan i låg ålder.
Har du alltid varit "känsligare", har du många sprukna förhållanden och har du någonsin vetat något om dig och dina värderingar en längre tid i ditt liv, är du aggresiv? osv..
Frågorna är långa och många.
Så visst, jag håller med dig. Men man kan inte göra "en klassisk bedömning av en klass och alla skulle få den diagnosen" - som du skriver. Men alla skulle ha syndom - mer eller mindre.
Det är också som du säger att det inte är extremt många som får diagnosen innan 25 års ålder.
Men det är absolut inte jättefå som får det heller.
Jag vet inte om det var en framtoning av arrogans i ditt uttryck: "Det är inte kul att vara tonåring, men man är inte sjuk för det". Men jag måste svara på det ändå.
Nej, det är inte kul att vara tonåring alltid. Men borderline är LÅÅÅÅNGT mycket mer än tonårsproblematik.
Som sagt, oftast börjar det vid låg ålder, och blir mer i benämningen livs - farligt i tonåren.
En person med BPS kan vara mycket ensam just därför att de kan vara väldigt väldigt - ibland nästintill omöjliga att leva tillsammans med. Allt är svart eller vitt.
Borderline kommer även sällan ensam, utan oftast med fler psykiska eller /neurotiska problem.
Av just den anledningen att tonåringar är tonåringar och oftast har depressioner och mycket känslor så ställs inte diagnosen före 18års ålder enligt DSM - IV. (= Den diagnostiska och statistiska manualen för psykiska störningar, läs mer här t ex. DSM - IV)
Oftast är det också då diagnosen ställs efter långa perioder av behandlingar och mediciner.
"dock är det också viktigt att poängtera att i princip inga kvinnor under 25 får en borderlinediagnos eftersom nästan
ALLA, oavsett om man är sjuk eller inte, har sådana symtom när de är unga! Man kan göra en klassisk bedömning av en skolklass, och alla skulle få diagnosen. Hemskt men sant. Det är inte kul att vara tonåring, men man är inte sjuk för det."
Mitt svar:
Det är alldeles riktigt. Borderline är därför en diagnos som är extremt svår att ställa.
Men Borderline är inte speciell efter som att alla kan ha lite syntom, så är det med måååånga diagnoser och framför allt psykiska sådana. Borderline är en sjukdom som sätter sitt "rus" i tonåren, men oftast så startar det redan i låg ålder.
Har du alltid varit "känsligare", har du många sprukna förhållanden och har du någonsin vetat något om dig och dina värderingar en längre tid i ditt liv, är du aggresiv? osv..
Frågorna är långa och många.
Så visst, jag håller med dig. Men man kan inte göra "en klassisk bedömning av en klass och alla skulle få den diagnosen" - som du skriver. Men alla skulle ha syndom - mer eller mindre.
Det är också som du säger att det inte är extremt många som får diagnosen innan 25 års ålder.
Men det är absolut inte jättefå som får det heller.
Jag vet inte om det var en framtoning av arrogans i ditt uttryck: "Det är inte kul att vara tonåring, men man är inte sjuk för det". Men jag måste svara på det ändå.
Nej, det är inte kul att vara tonåring alltid. Men borderline är LÅÅÅÅNGT mycket mer än tonårsproblematik.
Som sagt, oftast börjar det vid låg ålder, och blir mer i benämningen livs - farligt i tonåren.
En person med BPS kan vara mycket ensam just därför att de kan vara väldigt väldigt - ibland nästintill omöjliga att leva tillsammans med. Allt är svart eller vitt.
Borderline kommer även sällan ensam, utan oftast med fler psykiska eller /neurotiska problem.
Av just den anledningen att tonåringar är tonåringar och oftast har depressioner och mycket känslor så ställs inte diagnosen före 18års ålder enligt DSM - IV. (= Den diagnostiska och statistiska manualen för psykiska störningar, läs mer här t ex. DSM - IV)
Oftast är det också då diagnosen ställs efter långa perioder av behandlingar och mediciner.
Härligt med lite kommentarer att svara på.
Skriv vad ni tycker och tänker!
Skriv vad ni tycker och tänker!
Kommentarer
Trackback
