Thoughts Within Me

Det var dumt...

men jag tänkte att du kanske skulle se vad du förlorade och gick miste om.

jag hoppas på att du ska vakna upp och tänka att du känt saker utan att våga ta steget...
som när vi blev tillsammans.. typ..

och så skulle du komma...
och kyssa mig som förr.
hålla om mig, säga att du saknar dig.
och vill leva med mig.
och att du vågar för att det är jag.
och att du inte tror att det kan bli fel för att du känner att jag är värt all besvär,
all tid och alla känslor.
och säga att du är min familj och du vill leva med mig.

jag lämnade dig för att jag inte orkade.
för att jag inte kan ge upp allt jag drömmer om.
och för att du inte förstår.
eller pratar med mig om det, som om mina känslor inte egentligen fanns, eller spelade någon roll i heller för den delen.

men hoppas gör jag ändå.
hela tiden.

även om jag inte tror att det någonsin ändras.
i alla fall inte med mig.