Blogg.se SKÄRPNING!
Jag inte bara stör mig på att de ändrat utseendet på startsidan utan dessutom så står varje inlägg två gånger under
"senaste inläggen". Men inte dubbelt på bloggen.
Blogg.se, SKÄRPNING NU!
"senaste inläggen". Men inte dubbelt på bloggen.
Blogg.se, SKÄRPNING NU!
Design
Jag behöver hjälp med en ny design.
Detta går inte.
Min blogg ser hemsk ut!
Den som hjälper mig med ny design kommer jag länka till ständigt och rekommendera till alla om jag är nöjd.
Snälla någon som vill hjälpa mig?
Detta går inte.
Min blogg ser hemsk ut!
Den som hjälper mig med ny design kommer jag länka till ständigt och rekommendera till alla om jag är nöjd.
Snälla någon som vill hjälpa mig?
När man är uttråkad spelar man på King.com.
och det är riktigt störigt när motståndaren ger upp matchen mitt i den bara så där!
Du ser så ledsen ut...
Jag är så trött på att vara ledsen.
Kärleksfilmer står mig upp i halsen.
Inte ens den starkaste bulimi kan få upp det.
Ändå vill jag se. Och undra.
Är det så?
Kan det bli så?
Två som verkligen känner samma,
and a neverending love story?
Jag är trött på att ljuga.
Du ser så ledsen ut.
Nej då, jag mår bra.
Säkert?
Ja då, det är inget.
Så fruktansvärt trött på att ljuga att ibland brister jag.
Antar att det är därför du vet en del om vad jag känner för dig.
Det gör ont.
Men känner du att han är den som är rätt?
Ja. Det känns verkligen så.
Jag vill vakna varje morgon med honom.
Och om inte, så vill jag ha all tid i världen jag endast kan få.
För han är ju han.
Men fyra år är inget.
Och vi är unga.
Och unga, ja vi, vi känner en massa.
Men då är det väl värt att vänta på honom?
Tills han känner som du?
Vännen, jag försöker hålla ut.
Varje textrad, varje ord eller handling som för mig är förödande,
men ett frågetecken för honom.
Varje natt.
Varje samlag.
Varje kyss som sitter kvar.
Men hur mycket smärta och längtan klarar jag?
Och egentligen.
Inget säger att väntan är värt det.
Jag är rädd.
En dag vaknar han och vill hitta den, den där rätta.
Om det finns någon.
Och då är jag där, och jag står i vägen.
Chansen är rätt minimal,
så som allt artar sig.
Så jag kan ge allt.
För allt.
Eller för absolut ingenting.
Mer än smärta då.
Antagligen.
Men så behöver det inte heller bli.
En dag kanske smärtan blir för mycket.
Och då, kanske jag går.
Väljer att försöka hitta det där som också är så viktigt för mig.
Barn. En kärlek som aldrig kan försvinna.
Fast det är inte jag.
Jo det är värt att vänta.
men det är smärtsamt,
jobbigt och en väldigt lång kamp i sig.
Jag njuter.
Men kanske väntar jag i onödan.
Jag är ingen speciell.
Och han kan inte säga varför han är med mig.
Vad han ser.
Vad han känner.
"Det finns inte ens i mitt huvud." som han sa en gång.
eller.
"Jag är kär i dig just nu bara."
"jag älskar dig trots att du är som du är".
but honey, jag älskar dig för att du är just den du är.
jag är inte hans.
Kärleksfilmer står mig upp i halsen.
Inte ens den starkaste bulimi kan få upp det.
Ändå vill jag se. Och undra.
Är det så?
Kan det bli så?
Två som verkligen känner samma,
and a neverending love story?
Jag är trött på att ljuga.
Du ser så ledsen ut.
Nej då, jag mår bra.
Säkert?
Ja då, det är inget.
Så fruktansvärt trött på att ljuga att ibland brister jag.
Antar att det är därför du vet en del om vad jag känner för dig.
Det gör ont.
Men känner du att han är den som är rätt?
Ja. Det känns verkligen så.
Jag vill vakna varje morgon med honom.
Och om inte, så vill jag ha all tid i världen jag endast kan få.
För han är ju han.
Men fyra år är inget.
Och vi är unga.
Och unga, ja vi, vi känner en massa.
Men då är det väl värt att vänta på honom?
Tills han känner som du?
Vännen, jag försöker hålla ut.
Varje textrad, varje ord eller handling som för mig är förödande,
men ett frågetecken för honom.
Varje natt.
Varje samlag.
Varje kyss som sitter kvar.
Men hur mycket smärta och längtan klarar jag?
Och egentligen.
Inget säger att väntan är värt det.
Jag är rädd.
En dag vaknar han och vill hitta den, den där rätta.
Om det finns någon.
Och då är jag där, och jag står i vägen.
Chansen är rätt minimal,
så som allt artar sig.
Så jag kan ge allt.
För allt.
Eller för absolut ingenting.
Mer än smärta då.
Antagligen.
Men så behöver det inte heller bli.
En dag kanske smärtan blir för mycket.
Och då, kanske jag går.
Väljer att försöka hitta det där som också är så viktigt för mig.
Barn. En kärlek som aldrig kan försvinna.
Fast det är inte jag.
Jo det är värt att vänta.
men det är smärtsamt,
jobbigt och en väldigt lång kamp i sig.
Jag njuter.
Men kanske väntar jag i onödan.
Jag är ingen speciell.
Och han kan inte säga varför han är med mig.
Vad han ser.
Vad han känner.
"Det finns inte ens i mitt huvud." som han sa en gång.
eller.
"Jag är kär i dig just nu bara."
"jag älskar dig trots att du är som du är".
but honey, jag älskar dig för att du är just den du är.
jag är inte hans.
Äntligen. Snart är diagnosen på papper.
Äntligen.
Äntligen är syntomen sammansatta och överbeskådade.
BUP har ett utlåtande på att det är Borderline (även såkallad Emotionell personlighetsstörning),
som är mitt problem.
Om tre månader är jag arton, och då står det på pappret.
Jädrans byråkrati.
Jävla polycier.
Jag hade inte fel.
Och mina föräldrar är inte chockade.
Nu är jag lättad.
Och nu ska jag läka.
Äntligen är syntomen sammansatta och överbeskådade.
BUP har ett utlåtande på att det är Borderline (även såkallad Emotionell personlighetsstörning),
som är mitt problem.
Om tre månader är jag arton, och då står det på pappret.
Jädrans byråkrati.
Jävla polycier.
Jag hade inte fel.
Och mina föräldrar är inte chockade.
Nu är jag lättad.
Och nu ska jag läka.
Matematik, krockar med min logik.
Jag fixar inte matten.
Och jag läser bara matte A.
Suck.
Grät en halvtimme innan.
Vad trött jag blir.
Och jag läser bara matte A.
Suck.
Grät en halvtimme innan.
Vad trött jag blir.
En till blogg?
Jag sitter och klurar på om jag ska skaffa en till blogg.
En om min kreativitet.
Med mycket bilder, tips och knåp?
Det hade varit något.
Vad tycker ni?
En om min kreativitet.
Med mycket bilder, tips och knåp?
Det hade varit något.
Vad tycker ni?
Föreläsning om bulimi.
Igår var jag på föreläsning om Emma Igelström som berättade om sin kamp mot bulimi.
Helt otroligt bra föreläsning.
Jag köpte även hennes bok som hon sedan signerade.
Den finns att köpa här. för 39:-.
Helt otroligt bra föreläsning.
Jag köpte även hennes bok som hon sedan signerade.
Den finns att köpa här. för 39:-.
Saknar i kylan
Jag sitter här och dricker teet Mammas Mirakel och tänker på min mamma.
Fast att jag är arg och sårad, kan jag inte låta bli att sakna henne mkt.
Men jag vet också om att jag måste sätta en gräns,
och hitta ett tillräkligt bra förhållningssätt till henne för att
inte utsättas för orättvisor och uttnytning igen.
Men sakna henne,
det kan jag göra varje dag.
Alldeles för mig själv.
Fast att jag är arg och sårad, kan jag inte låta bli att sakna henne mkt.
Men jag vet också om att jag måste sätta en gräns,
och hitta ett tillräkligt bra förhållningssätt till henne för att
inte utsättas för orättvisor och uttnytning igen.
Men sakna henne,
det kan jag göra varje dag.
Alldeles för mig själv.
SuperGratis - ett enkelt sätt att få presentkort och saker.
SuperGratis.se - underbart enkelt.
För att tjäna poäng att välja presentkort, playstation, mascara med mera för kan du:
Blogga.
Värva.
Trycka dig in på olika sidor.
Shoppa.
Bli medlem på andra sidor.
Säga din åsikt på andra sidor.
Men alldra enklast är...
att bara logga in varje dag!
Gå med vetja!
För att tjäna poäng att välja presentkort, playstation, mascara med mera för kan du:
Blogga.
Värva.
Trycka dig in på olika sidor.
Shoppa.
Bli medlem på andra sidor.
Säga din åsikt på andra sidor.
Men alldra enklast är...
att bara logga in varje dag!
Gå med vetja!
Länka vidare för folk med ex. ADHD - Den gyllende länken.
En gyllende länk. Något som binder oss samman.
Det är många där ute som har ett funktionshinder så som ADHD, dyslexi och Damp osv.
De är lika mkt värda. Och lika fina och underbara människor (om inte mer) som alla andra.
Länka vidare och visa er åsikt.
Sprid budskapet vidare.
Länka vidare och visa er åsikt.
Sprid budskapet vidare.
Länka till mig med bilden så kommer jag länka till er.
(glöm inte kommentera så jag vet att det är gjort)
Varje dag kommer jag länka de som vill ingå i kedjan.
Kom igen, nu visar vi Sverige att vi är större, starkare och framför allt tillsammans!
Go on..
Jag fortsatte länken från bloggen http://zaaaz.blogg.se/, en tjej med ADHD som skriver om sig själv.
Jag har en lillebror som har ADHD.
Han är underbar.
Och jag älskar honom precis som han är.
Bättre syster efter att man inte bor hemma längre?
Någon som känner igen det?
Jag tog hand om mina syskon,
när inte våra föräldrar gjorde det.
Det är synd.
Jag har aldrig varit storasyster.
Jag har alltid varit den som tar hand om när ingen annan gör det.
Den man ringer eller väcker om det är något som är hemskt.
Och jag älskar det.
Sån vill jag vara.
Verkligen.
Men jag vill så mycket mer.
Jag vill vara den man ringer när man är utråkad.
Den man snackar skit om killar med.
Den man är hemma och slappar hos.
Ett tag är det tyst.
Sedan händer något.
Och det låter och blinkar och är fullt sjå.
Sedan tyst.
Det blev bara snett från början helt enkelt.
Det finns nog ingen för mig?
Jag vill inte vara med dig trots att du är som du är,
utan för att du är just som du är.
Skrev nyss på facebook:
funderar över det där med känslor och förhållanden och kommit på att det finns nog ingen för mig...
Då finns två alternativ:
Deppa över det typ 4-ever -
fort.
Det lär bli nr 1.
Men det är inte så det borde bli.
Det är så jobbigt.
Att veta att du inte känner något mer för mig efter alla år,
det blir som att försöka komma över dig
trots att jag fortfarande har dig så som det är nu..
och varit x antal år.
Okej okej, jag har klarat detta länge.
Med många sårande ord och obesvarade känslor.
Men något nytt?
Kanske spännande?
Eller ännu bättre..usch vågar knappt skriva det...
eh..romatiskt? Fint?
Äh ska sånt komma så måste jag stoppa mina fingrar i din hals
så du spyr ut det mellan dina tårar av tvångst.
Jag vet inte, under alla år har det varit du,
men jag trodde att sånt skedde typ atomatiskt.
Jag känner detta för dig och därför gör jag så här för dig..
Kanske är det just så det är och du bara känner så som du gör.
Men du säger att du vill göra mer men vet inte hur.
utan för att du är just som du är.
Skrev nyss på facebook:
funderar över det där med känslor och förhållanden och kommit på att det finns nog ingen för mig...
Då finns två alternativ:
Deppa över det typ 4-ever -
eller se till att inse det och komma ihåg att det är inte som sagan pappa berättade för mig som liten, och därmed borde jag skaffa ett liv jävligt fort och ta tag i förhållandet jag har med mig själv och se till att det funkar.
fort.
Det lär bli nr 1.
Men det är inte så det borde bli.
Det är så jobbigt.
Att veta att du inte känner något mer för mig efter alla år,
det blir som att försöka komma över dig
trots att jag fortfarande har dig så som det är nu..
och varit x antal år.
Okej okej, jag har klarat detta länge.
Med många sårande ord och obesvarade känslor.
Men något nytt?
Kanske spännande?
Eller ännu bättre..usch vågar knappt skriva det...
eh..romatiskt? Fint?
Äh ska sånt komma så måste jag stoppa mina fingrar i din hals
så du spyr ut det mellan dina tårar av tvångst.
Jag vet inte, under alla år har det varit du,
men jag trodde att sånt skedde typ atomatiskt.
Jag känner detta för dig och därför gör jag så här för dig..
Kanske är det just så det är och du bara känner så som du gör.
Men du säger att du vill göra mer men vet inte hur.
Jag ska visa.
Jag ska lära.
Jag ska förstå.
Jag ska lära.
Jag ska förstå.
Jag vill inte tvinga fram en känsla.
Jag vill inte tvinga fram en reaktion.
Borde jag stanna,
borde jag gå?
Jag kan inget av det.
Jag vill inte tvinga fram en reaktion.
Borde jag stanna,
borde jag gå?
Jag kan inget av det.
Daaaam daaam Negativt.
Som jag sa, så var det negativt.
Jag är inte gravid.
Pappa sa senare att han var helt säker på att jag var gravid.
Pytsan, säger jag att jag inte är gravid så är jag inte det...hm.
Aja, det var väl....bra (Y).
Nu slipper jag göra något jag inte vill för alla andra.
För det är nog så det hade blivit.
Då vet man om att killen är glad när han kommit hem..
Jag är inte gravid.
Pappa sa senare att han var helt säker på att jag var gravid.
Pytsan, säger jag att jag inte är gravid så är jag inte det...hm.
Aja, det var väl....bra (Y).
Nu slipper jag göra något jag inte vill för alla andra.
För det är nog så det hade blivit.
Då vet man om att killen är glad när han kommit hem..
Det där med abort.
Det är inte det att jag är rädd för att vara med barn,
utan beslutet.
Jag vet om att jag måste göra abort - vare sig jag vill det eller inte.
Min kille vill inte ha barn,
och i ett sammanhang sa min pappa att
självklart kommer jag göra abort om jag blir gravid nu..
"Så som läget är".
"Man tar bort alla valmöjligheter i livet".
"Då handlar det inte om dig längre".
Folks syn på barn gör mig så arg att jag vill gråta.
De är en gåva.
Vi ska förtjäna dem.
De är det absolut bästa och finaste man kan ha,
inget som förstör ens liv.
Visst det kan vara dålig tajming och en massa annat.
Men allt handlar om planering och ork.
Livet tar inte slut.
Det tar en annan vändning.
Kanske är vi redo för den eller kanske inte.
Men vändingen är det underbaraste.
Kanske växer du upp?
Kanske finner du en mening?
Kanske fattar du beslut du lär dig av?
Abort möjligheten är bra att ha.
Men en del åsikter som kommer med det, är sjukt.
Såja, ös över kommentarerna nu....
Vad tycker ni?
utan beslutet.
Jag vet om att jag måste göra abort - vare sig jag vill det eller inte.
Min kille vill inte ha barn,
och i ett sammanhang sa min pappa att
självklart kommer jag göra abort om jag blir gravid nu..
"Så som läget är".
"Man tar bort alla valmöjligheter i livet".
"Då handlar det inte om dig längre".
Folks syn på barn gör mig så arg att jag vill gråta.
De är en gåva.
Vi ska förtjäna dem.
De är det absolut bästa och finaste man kan ha,
inget som förstör ens liv.
Visst det kan vara dålig tajming och en massa annat.
Men allt handlar om planering och ork.
Livet tar inte slut.
Det tar en annan vändning.
Kanske är vi redo för den eller kanske inte.
Men vändingen är det underbaraste.
Kanske växer du upp?
Kanske finner du en mening?
Kanske fattar du beslut du lär dig av?
Abort möjligheten är bra att ha.
Men en del åsikter som kommer med det, är sjukt.
Såja, ös över kommentarerna nu....
Vad tycker ni?
Graviditetstest.
Idag ska jag göra ett gravtest.
Inte för att jag tror jag är gravid,
men alla andra är nojiga om det, så jag gör det så de lugnar sig...
Men sånt där är alltid lite pirrigt ändå.
Och startar tankar man helst bara vill glömma.
Inte för att jag tror jag är gravid,
men alla andra är nojiga om det, så jag gör det så de lugnar sig...
Men sånt där är alltid lite pirrigt ändå.
Och startar tankar man helst bara vill glömma.
Fyra år är ingenting, eller?
Fyra år har vi hållt på framochtillbaka.
Vi har det toppen.
Kan lösa saker.
Men en framtid, nej?
Du vill inte ha barn, kan jag förstår.
Men jag får inte skaffa barn med insemination eller liknande,
om jag är tillsammans med dig.
Jag får välja mellan dig eller den enda dröm jag faktist har.
Jag önskar verkligen att jag förstod mig på dig.
"Jag är kär här och nu, och jag älskar dig."
Kanske freakar jag ut mest pga mig själv.
Jag har inte känt något för någon annan. Inte drömt eller fantiserat. Inget.
För någon. På fyra år.
Men du har varit kär i en tjej under hela vårt första år tillsammans.
Och därefter drömt om ett 3 tal andra.
Det är helt okej, men vad är det för fel på mig?
Och vad fan har jag fått för mig angående oss? Allvarligt?
Det skrämmer mig att jag knappt längre kan tänka mig ett liv utan dig.
Men mest för att du är fast besluten om att något mer än det vi redan har blir det inte.
Vi har det toppen.
Kan lösa saker.
Men en framtid, nej?
Du vill inte ha barn, kan jag förstår.
Men jag får inte skaffa barn med insemination eller liknande,
om jag är tillsammans med dig.
Jag får välja mellan dig eller den enda dröm jag faktist har.
Jag önskar verkligen att jag förstod mig på dig.
"Jag är kär här och nu, och jag älskar dig."
Kanske freakar jag ut mest pga mig själv.
Jag har inte känt något för någon annan. Inte drömt eller fantiserat. Inget.
För någon. På fyra år.
Men du har varit kär i en tjej under hela vårt första år tillsammans.
Och därefter drömt om ett 3 tal andra.
Det är helt okej, men vad är det för fel på mig?
Och vad fan har jag fått för mig angående oss? Allvarligt?
Det skrämmer mig att jag knappt längre kan tänka mig ett liv utan dig.
Men mest för att du är fast besluten om att något mer än det vi redan har blir det inte.
It's heaven when when you say it's you and me
But hell when you're gone mysteriously
I'd rather be alone than lost and torn
Maybe I must make it on my own
I'm feeling incomplete
Vad vill ni ha ut av det nya året?
Jag skulle vilja:
- Klara av denna terminen med ett OK.
- Ta körkortet.
- Få en chans att flytta till Göteborg.
- Få en diagnos.
- En bra 18års dag.
- Se två av mina syskon bo i en större lägenhet med våran pappa.
- Lyckas spara någon summa pengar.
- Börja jobba? Iallafall tjäna pengar.
- Få en ny bra psykolog på psyk.
- Åka på läger för Svenska kyrkans Unga.
- Ta hand mer om mig själv.
- Äta mindre och röra mig mer.
osv..
Vad skulle du vilja ha av det nya året?
Och tror du att det kommer bli så?
- Klara av denna terminen med ett OK.
- Ta körkortet.
- Få en chans att flytta till Göteborg.
- Få en diagnos.
- En bra 18års dag.
- Se två av mina syskon bo i en större lägenhet med våran pappa.
- Lyckas spara någon summa pengar.
- Börja jobba? Iallafall tjäna pengar.
- Få en ny bra psykolog på psyk.
- Åka på läger för Svenska kyrkans Unga.
- Ta hand mer om mig själv.
- Äta mindre och röra mig mer.
osv..
Vad skulle du vilja ha av det nya året?
Och tror du att det kommer bli så?
Över alla andra
Ingen vågar tala om för dig hur du egentligen är.
Du leder folk till osanning och tystnad.
För du är för svår att hantera.
Va?! Har han börjat dricka igen
Va?!
Hittat en flaska i hans smutstvätt?
Det är något som inte stämmer.
Skulle han ha börjat dricka igen så skulle jag vetat det.
Märkt det.
Kännt det.
Och han skulle gjort sig av med flaskan.
Och druckit med oss igår.
Och fortsatt.
O, han skulle gjort allt lite tissligare, mer smygande. Eller?!
Likadant som han förändrats som människa som nykter,
kanske han har förändrats när han druckigt?
Inte nu när han har några av barnen, han vet att det går åt helvete om det skulle komma fram.
Han är i sitt esse nu, som bäst, som starkast, och han säger att han är lycklig.
Lycklig men pressad. Och stressad. Och trängd.
Varför oroar jag mig?!
Det är troligtvis inte så.
Och är det så att han fått ett återfall, tja, då är det bara så.
Han klarar sig och går vidare, uppenbarligen.
Igen i så fall.
Jo jag oroar mig nog eftersom att om han druckigt den flaskan,
så ljög han för mig när jag frågade honom.
Frågade honom om han börjat dricka igen eller om det bara var hans mediciner igen...
Han ljög.
Nästan hela vår relation bygger på att han inte ljuger.
Han vet att den är skör och att det skulle ska vår relation enormt.
Jag måste prata med honom.
Jag vet.
Hittat en flaska i hans smutstvätt?
Det är något som inte stämmer.
Skulle han ha börjat dricka igen så skulle jag vetat det.
Märkt det.
Kännt det.
Och han skulle gjort sig av med flaskan.
Och druckit med oss igår.
Och fortsatt.
O, han skulle gjort allt lite tissligare, mer smygande. Eller?!
Likadant som han förändrats som människa som nykter,
kanske han har förändrats när han druckigt?
Inte nu när han har några av barnen, han vet att det går åt helvete om det skulle komma fram.
Han är i sitt esse nu, som bäst, som starkast, och han säger att han är lycklig.
Lycklig men pressad. Och stressad. Och trängd.
Varför oroar jag mig?!
Det är troligtvis inte så.
Och är det så att han fått ett återfall, tja, då är det bara så.
Han klarar sig och går vidare, uppenbarligen.
Igen i så fall.
Jo jag oroar mig nog eftersom att om han druckigt den flaskan,
så ljög han för mig när jag frågade honom.
Frågade honom om han börjat dricka igen eller om det bara var hans mediciner igen...
Han ljög.
Nästan hela vår relation bygger på att han inte ljuger.
Han vet att den är skör och att det skulle ska vår relation enormt.
Jag måste prata med honom.
Jag vet.
