Thoughts Within Me

Jag vill inte vara med dig trots att du är som du är,
utan för att du är just som du är.


Skrev nyss på facebook:

funderar över det där med känslor och förhållanden och kommit på att det finns nog ingen för mig...

Då finns två alternativ:

Deppa över det typ 4-ever -

eller se till att inse det och komma ihåg att det är inte som sagan pappa berättade för mig som liten, och därmed borde jag skaffa ett liv jävligt fort och ta tag i förhållandet jag har med mig själv och se till att det funkar.

fort.
Det lär bli nr 1.


Men det är inte så det borde bli.





Det är så jobbigt.
Att veta att du inte känner något mer för mig efter alla år,
det blir som att försöka komma över dig
trots att jag fortfarande har dig så som det är nu..
och varit x antal år.


Okej okej, jag har klarat detta länge.
Med många sårande ord och obesvarade känslor.
Men något nytt?
Kanske spännande?
Eller ännu bättre..usch vågar knappt skriva det...
eh..romatiskt? Fint?
Äh ska sånt komma så måste jag stoppa mina fingrar i din hals
så du spyr ut det mellan dina tårar av tvångst.

Jag vet inte, under alla år har det varit du,
men jag trodde att sånt skedde typ atomatiskt.
Jag känner detta för dig och därför gör jag så här för dig..

Kanske är det just så det är och du bara känner så som du gör.
Men du säger att du vill göra mer men vet inte hur.