Du ser så ledsen ut...

Jag är så trött på att vara ledsen.
Kärleksfilmer står mig upp i halsen.
Inte ens den starkaste bulimi kan få upp det.

Ändå vill jag se. Och undra.
Är det så?
Kan det bli så?
Två som verkligen känner samma,
and a neverending love story?

Jag är trött på att ljuga.
Du ser så ledsen ut.
Nej då, jag mår bra.
Säkert?
Ja då, det är inget.
Så fruktansvärt trött på att ljuga att ibland brister jag.
Antar att det är därför du vet en del om vad jag känner för dig.


Det gör ont.
Men känner du att han är den som är rätt?
Ja. Det känns verkligen så.
Jag vill vakna varje morgon med honom.
Och om inte, så vill jag ha all tid i världen jag endast kan få.
För han är ju han.
Men fyra år är inget.
Och vi är unga.
Och unga, ja vi, vi känner en massa.

Men då är det väl värt att vänta på honom?
Tills han känner som du?
Vännen, jag försöker hålla ut.
Varje textrad, varje ord eller handling som för mig är förödande,
men ett frågetecken för honom.
Varje natt.
Varje samlag.
Varje kyss som sitter kvar.
Men hur mycket smärta och längtan klarar jag?

Och egentligen.
Inget säger att väntan är värt det.
Jag är rädd.
En dag vaknar han och vill hitta den, den där rätta.
Om det finns någon.
Och då är jag där, och jag står i vägen.
Chansen är rätt minimal,
så som allt artar sig.

Så jag kan ge allt.
För allt.
Eller för absolut ingenting.
Mer än smärta då.
Antagligen.

Men så behöver det inte heller bli.
En dag kanske smärtan blir för mycket.
Och då, kanske jag går.
Väljer att försöka hitta det där som också är så viktigt för mig.
Barn. En kärlek som aldrig kan försvinna.

Fast det är inte jag.

Jo det är värt att vänta.
men det är smärtsamt,
jobbigt och en väldigt lång kamp i sig.

Jag njuter.
Men kanske väntar jag i onödan.
Jag är ingen speciell.

Och han kan inte säga varför han är med mig.
Vad han ser.
Vad han känner.
"Det finns inte ens i mitt huvud." som han sa en gång.
eller.
"Jag är kär i dig just nu bara."

"jag älskar dig trots att du är som du är".


but honey, jag älskar dig för att du är just den du är.












jag är inte hans.

Kommentarer

Säg gärna din åsikt:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar/Åsikt:

Trackback
RSS 2.0