Det bara är så. Tyvärr.

Jag kan inte leva med mina föräldrar.
Och inte utan dem.

Det bara är så.
Vi fungerar inte ihop, och det pissiga i det
är att det är för att vi är för lika.

De är mina bästa vänner och mina värsta fiender.

Ingen vet så lite om mig,
men inte heller så mkt.

Kommentarer

Säg gärna din åsikt:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar/Åsikt:

Trackback
RSS 2.0