Besvikelse.

Jag förstår inte, hur jag inte kan släppa besvikelserna.
Saker händer,
planer ställs in.

Att bli besviken är okej,
och att gråta över det.
Men att inte kunna släppa besvikelserna
och fortsätta vara ledsen över det är en helt annan sak...

Jag har ställt till det.
Utan att egentligen veta att jag gjorde det.
Och jag kan inte förlita mig på andra.
Även om de borde finnas här.

Kommentarer

Säg gärna din åsikt:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar/Åsikt:

Trackback
RSS 2.0