Thoughts Within Me

Jag kan inte hjälpa det.
Jag blir arg, galet rasande.
Och samtidigt ledsen och nästan sårad.

Folk menar och tycker att barn förhindrar det man vill göra.
Att de kostar och tar tid.
Att bara för att man blir förälder så är all tanke
man lägger ner på en själv fel och oansvarigt.

Folk uttrycker att den dagen man skaffar barn måste man hunnit med allt annat
för när barnet väl kommer är det bara barnet livet handlar om.
Resten av livet.

But hey, låt mig tala om en sak för er.

Barn är underbara.
De är en gåva.
Och något man förtjänar.
De är något man lånar under en tid.
Vi ska vara tacksamma.
Och positiva.

Barn har vi endast skyldigheter till.
Ja visst.

Livet stannar inte för att du ha en liten att priotera som nummer ett.
Du måste inte avstå allt för alltid för att du fick något väldigt fint.

Nej, det handlar om att priotera, planera, samarbeta och om tid.
Okej, du kanske inte kan gå skola nu.
Men barnet kan gå dagis sen. Och då kan du.
Okej, du kanske inte kan handla upp hela månadslönen på en plattv.
Men du kan spara.
Okej, du kanske inte kan umgås med vänner lika mycket längre.
Men är det dina vänner, så umgås de gärna med dina barn med om ni ska träffas oftare.
Okej, du kanske inte kan ta långa varma sköna bad i badkaret.
Men du kan planera in det.

Du och din parter, eller du och någon annan som gärna hjälper dig,
kan alltid hitta tiden.
Planera.
Priotera.
Samarbeta.


ohja. Men för det krävs det ju att man är vuxen.
Att man kan se och jobba på ett moget sätt.
Att man kan ta ansvar.

Okej, kan du inte det.
Då ska du inte, och kan inte ha barn.



Vad anser ni?